Hasib Zolic (MP), till vänster, vill att kommunen hjälper till att ordna en lokal för ett katthem. Rosemarie Runesson, verksamhetsansvarig för Djurens Vänner i Vetlanda, hoppas kunna ta emot fler katter med en ny lokal. Foto: Privat.
Miljöpartiets första motion: Vill se ett nytt katthem
DJURSKYDD "Vi tror ju på att det är ett fysiskt katthem som är lösningen".
Vetlanda kommun bör skyndsamt utreda hur den kan hjälpa hemlösa katter. Det föreslår Hasib Zolic (MP) i en motion, med målet att Djurens Vänner ska kunna öppna ett nytt katthem. Föreningen har saknat en egen lokal sedan årsskiftet 2023–2024.
När någon larmar om en mager eller sjuk katt behöver Djurens Vänner först lösa en avgörande fråga: var ska katten bo? Sedan föreningen lämnade lokalen i Illhargen är den helt beroende av privata jourhem.
– Har vi fullt eller inte har tillräckligt många jourhem, då måste vi säga nej, säger Rosemarie Runesson, verksamhetsansvarig för Djurens Vänner i Vetlanda.
Hon uppskattar att föreningen numera kan ta emot omkring tio katter om året, jämfört med 100–150 när katthemmet fanns. Samtidigt fortsätter volontärerna att hjälpa till på andra sätt, bland annat genom att kontrollera chipmärkning, ordna veterinärvård och ge råd till personer som har katter på sina gårdar.
Vill se kommunalt stöd till en lokal
Hasib Zolic, ledamot i Vetlanda kommunfullmäktige, vill att kommunen tar en större roll. I motionen ”Rädda katter från lidande och död” föreslår han en skyndsam utredning om hur kommunen kan bidra.
Hans mål är att Djurens Vänner ska driva ett katthem i en lokal som kommunen tillhandahåller eller hjälper till att finansiera.
– Vi tror ju på att det är ett fysiskt katthem som är lösningen efter vår dialog med Djurens Vänner, säger han.
Ett katthem före vintern 2026 var ett av Miljöpartiets vallöften. Motionen innehåller dock varken en bestämd tidsgräns eller något förslag på hur mycket pengar kommunen ska avsätta.
– Jag har ingen föreslagen summa. Jag vet bara att det måste bli av ett katthem, säger Hasib Zolic.
Jourhemmen kräver många resor
På det tidigare katthemmet fanns omkring 30 volontärer. Där kunde katterna få vård och tid att vänja sig vid människor inför en omplacering. Det fanns också särskilda karantänplatser.
Nu är verksamheten utspridd. Föreningen står fortfarande för foder och veterinärkostnader, men behöver köra mellan jourhemmen med mat och tillbehör och ordna transporter till veterinären.
– Det är ju ett heltidsjobb, förutom de heltidsjobb vi redan har, säger Rosemarie Runesson.
Föreningen arbetar främst i Vetlanda kommun men får också nödrop från grannkommunerna. När platserna inte räcker försöker föreningarna hänvisa vidare till varandra. Katter som behöver omplaceras på grund av exempelvis allergi får ofta stå tillbaka för de mest akuta fallen.
Letar efter en lokal som volontärerna kan nå
Djurens Vänner lämnade lokalen i Illhargen efter att fastigheten sålts. Enligt Rosemarie Runesson har flera möjliga ersättningslokaler diskuterats med kommunen, men ingen lösning har blivit verklighet.
Ett alternativ var paviljonger som föreningen skulle kunna ta över. Hon uppger att transporten uppskattades kosta omkring 150 000 kronor och att det även blev problem med att hitta lämplig mark.
Föreningen har också sökt på egen hand, men stött på höga hyror och stora renoveringsbehov.
Rosemarie Runesson bedömer att en lokal på ungefär 100 kvadratmeter skulle kunna fungera. Den behöver ha bland annat ventilation, dagsljus, vatten och avlopp. Antalet platser får anpassas efter utrymmet.
Lokalen behöver dessutom ligga så att volontärer kan gå eller cykla dit.
– Då skulle vi inte få ihop tillräckligt med volontärer för att kunna bedriva verksamhet, säger hon om alternativ längre ut på landsbygden.
En mötesplats även för människor
Hasib Zolic lyfter också möjligheten att kombinera katthemmet med praktik och arbetsträning. Rosemarie Runesson är positiv till samarbete med daglig verksamhet och beskriver hur det tidigare katthemmet gav människor både gemenskap och en meningsfull uppgift.
– Framför allt har det varit ett ställe där många får komma för att bara vara.
Däremot tror hon inte att ett nytt katthem hinner bli färdigt före vintern. Hur lång tid det tar beror på vilken lokal föreningen får och hur mycket som behöver göras om.
För henne är det viktigaste nu att få en konkret lösning att arbeta vidare med, även om öppningen skulle dröja till våren.
– Bara vi vet att det är någonting på gång.
När någon larmar om en mager eller sjuk katt behöver Djurens Vänner först lösa en avgörande fråga: var ska katten bo? Sedan föreningen lämnade lokalen i Illhargen är den helt beroende av privata jourhem.
– Har vi fullt eller inte har tillräckligt många jourhem, då måste vi säga nej, säger Rosemarie Runesson, verksamhetsansvarig för Djurens Vänner i Vetlanda.
Hon uppskattar att föreningen numera kan ta emot omkring tio katter om året, jämfört med 100–150 när katthemmet fanns. Samtidigt fortsätter volontärerna att hjälpa till på andra sätt, bland annat genom att kontrollera chipmärkning, ordna veterinärvård och ge råd till personer som har katter på sina gårdar.
Vill se kommunalt stöd till en lokal
Hasib Zolic, ledamot i Vetlanda kommunfullmäktige, vill att kommunen tar en större roll. I motionen ”Rädda katter från lidande och död” föreslår han en skyndsam utredning om hur kommunen kan bidra.
Hans mål är att Djurens Vänner ska driva ett katthem i en lokal som kommunen tillhandahåller eller hjälper till att finansiera.
– Vi tror ju på att det är ett fysiskt katthem som är lösningen efter vår dialog med Djurens Vänner, säger han.
Ett katthem före vintern 2026 var ett av Miljöpartiets vallöften. Motionen innehåller dock varken en bestämd tidsgräns eller något förslag på hur mycket pengar kommunen ska avsätta.
– Jag har ingen föreslagen summa. Jag vet bara att det måste bli av ett katthem, säger Hasib Zolic.
Jourhemmen kräver många resor
På det tidigare katthemmet fanns omkring 30 volontärer. Där kunde katterna få vård och tid att vänja sig vid människor inför en omplacering. Det fanns också särskilda karantänplatser.
Nu är verksamheten utspridd. Föreningen står fortfarande för foder och veterinärkostnader, men behöver köra mellan jourhemmen med mat och tillbehör och ordna transporter till veterinären.
– Det är ju ett heltidsjobb, förutom de heltidsjobb vi redan har, säger Rosemarie Runesson.
Föreningen arbetar främst i Vetlanda kommun men får också nödrop från grannkommunerna. När platserna inte räcker försöker föreningarna hänvisa vidare till varandra. Katter som behöver omplaceras på grund av exempelvis allergi får ofta stå tillbaka för de mest akuta fallen.
Letar efter en lokal som volontärerna kan nå
Djurens Vänner lämnade lokalen i Illhargen efter att fastigheten sålts. Enligt Rosemarie Runesson har flera möjliga ersättningslokaler diskuterats med kommunen, men ingen lösning har blivit verklighet.
Ett alternativ var paviljonger som föreningen skulle kunna ta över. Hon uppger att transporten uppskattades kosta omkring 150 000 kronor och att det även blev problem med att hitta lämplig mark.
Föreningen har också sökt på egen hand, men stött på höga hyror och stora renoveringsbehov.
Rosemarie Runesson bedömer att en lokal på ungefär 100 kvadratmeter skulle kunna fungera. Den behöver ha bland annat ventilation, dagsljus, vatten och avlopp. Antalet platser får anpassas efter utrymmet.
Lokalen behöver dessutom ligga så att volontärer kan gå eller cykla dit.
– Då skulle vi inte få ihop tillräckligt med volontärer för att kunna bedriva verksamhet, säger hon om alternativ längre ut på landsbygden.
En mötesplats även för människor
Hasib Zolic lyfter också möjligheten att kombinera katthemmet med praktik och arbetsträning. Rosemarie Runesson är positiv till samarbete med daglig verksamhet och beskriver hur det tidigare katthemmet gav människor både gemenskap och en meningsfull uppgift.
– Framför allt har det varit ett ställe där många får komma för att bara vara.
Däremot tror hon inte att ett nytt katthem hinner bli färdigt före vintern. Hur lång tid det tar beror på vilken lokal föreningen får och hur mycket som behöver göras om.
För henne är det viktigaste nu att få en konkret lösning att arbeta vidare med, även om öppningen skulle dröja till våren.
– Bara vi vet att det är någonting på gång.