Rikard Salander (MP) tar plats i riksdagen: "Måste förvalta förtroendet på bästa sätt"

Efter många år i Nässjöpolitiken väntar nu riksdagen för Rikard Salander. För den 45-årige SFI-läraren från Bodafors innebär uppdraget att en dröm går i uppfyllelse – men också en ny vardag långt från familjen. 

I en personlig intervju berättar han om vägen dit, människorna som fått honom att tänka om och det som inte får förändras när tillvaron gör det.

Vi har bestämt träff på järnvägsstationen i Bodafors. Några resenärer kliver av tåget som kommer från Jönköping och ska vidare till Växjö. Rikard Salander möter Vetlandaappen vid plattformen och vi promenerar den korta biten upp till Kulturgatan.

Vi sätter oss vid ett bord i trädgården intill Villa Svea. Inspelningen är igång och han får börja med att säga sitt namn och sin nya titel högt och tydligt:

– Rikard Salander, riksdagsledamot för Miljöpartiet i Jönköpings län.

Orden är fortfarande nya. Det har bara gått en kort tid sedan han kunde vara säker på att riksdagsplatsen verkligen var hans.

Hur känns det att säga din nya titel högt?

– Det känns stort, måste jag säga. Om jag hade fått gå tillbaka 10–15 år hade jag nog inte trott det. Det är lite av en dröm att få testa på riksdagen.

Hans aktiva politiska engagemang började 2009. Sedan dess har han blivit ett välkänt namn i Nässjöpolitiken, med uppdrag i både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Nu väntar en helt annan politisk vardag.

Om Rikard från 2009 stod här och mötte Rikard 2026 – vad skulle han tänka?

– Han skulle tänka: "Du klarade det. Du gjorde det. Det hade jag inte trott".

Och vad skulle du säga till honom?

– Jag skulle säga att jag visste att jag skulle klara det. Jag har ändå kämpat hela tiden för att ta mig hit.

"Mycket som stod på spel"
Vi ber Rikard Salander att ta oss tillbaka till valnatten. 

Dagen började i Nässjö, där Miljöpartiet hade två valstugor. Rikard Salander tillbringade de sista timmarna med att möta väljare och dela ut valsedlar innan han åkte vidare till partiets valvaka i Jönköping.

Där tog nervositeten över.

– Det var så mycket som stod på spel och så mycket man hade kämpat för under lång tid. Jag hade tagit ledigt för att bara kunna kampanja.

Salander beskriver det som en "väldig glädje" när den första vallokalsundersökningen presenterades. När SVT:s prognos senare visade något lägre siffror blev stämningen mer avvaktande, men ganska snart pekade resultatet ändå mot att Miljöpartiet skulle få ett mandat i Jönköpings län.

För Rikard Salander återstod dock en osäkerhet; personrösterna var ännu inte räknade och Mats Weidman, Miljöpartiets språkrör i Jönköping, hade bedrivit en egen personvalskampanj.

– Jag är ju från Nässjö, eller Bodafors, så jag vet att då måste man jobba ännu hårdare, menar Salander och fortsätter: 

– Jag sade till Sveriges Radio att jag inte packar några väskor och inte tar ut någonting i förskott. Det var jättekul att vi fick ett mandat, men sedan levde man med nervositeten in i veckan efter valet.

När avgörandet närmade sig befann han sig i Stockholm för att träffa den förmodade nya riksdagsgruppen. Allt fler röster hade räknats och till slut vågade han tro att platsen verkligen var hans.

Hur var det när du insåg: "Okej, wow, jag gjorde det"?

– Det var en väldigt härlig känsla. Väldigt skön och svårfattbar.

Glädjen följs nu av insikten om det ansvar som väntar.

– Det är många väljares förtroende som vilar i ens händer. Man måste förvalta det på bästa sätt, försöka ta kloka beslut och göra sitt bästa hela tiden.

Miljöpartiets Rikard Salander, bosatt i Bodafors, är en nybakad riksdagsledamot. Foto: Mirjami Alanen

Politiken började hemma
Det politiska intresset väcktes tidigt. Rikard Salanders pappa hade varit engagerad i Folkpartiets ungdomsförbund på 1960-talet och följde samhällsdebatten noga.

– Vi pratade jättemycket politik. Jag började nog bli väldigt intresserad redan i 13–14-årsåldern.

Men vägen till Miljöpartiet var långt ifrån rak. Som 16- eller 17-åring, då han fortfarande bodde i barndomsstaden Göteborg, var Salander under en kort period medlem i Moderata ungdomsförbundet.

Det krävdes bara ett möte för att han skulle börja tvivla.

– Jag kände: "Nej, det här är inte jag. Det här är inte min politik". Det blev lite av en uppenbarelse.

På Schillerska gymnasiet hamnade han i en miljö där många hade röda eller gröna politiska uppfattningar. Själv befann han sig ofta i minoritet under diskussionerna, men mötena fick honom att gradvis börja tänka om.

Senare fortsatte samtalen på Ädelfors folkhögskola utanför Vetlanda.

– Genom diskussioner, genom att lyssna och ta in andra intryck ändrade jag mig.

När han träffade sin fru var hon redan miljöpartist och uppmuntrade honom att bli medlem. Hon är uppvuxen i Nässjö, och paret flyttade så småningom till Bodafors.

Ungefär samtidigt återstartades Miljöpartiets lokala verksamhet i Nässjö inför valet 2010.

Vad var det som gjorde att just Miljöpartiet blev ditt politiska hem?

– Det var långsiktigheten. Att vi tänker på kommande generationer, naturen och djuren. Det finns ett helhetstänk som inte bara handlar om nästa års budget. Samtidigt pratar vi mycket om rättvisa, jämlikhet och jämställdhet.

Tar med sig klassrummet
Vid sidan av politiken har Rikard Salander arbetat som SFI- och komvuxlärare. Han sökte sig till yrket eftersom han tycker om att möta människor och är nyfiken på andra bakgrunder och kulturer.

Vad har arbetet som SFI-lärare lärt dig som du tar med dig in i politiken?

– Väldigt mycket, tror jag. De politiska lösningarna på riksplanet är ofta ganska kortsiktiga.

Som exempel nämner han kraven på hur snabbt elever ska klara SFI. I klassrummet har han mött människor med helt olika förutsättningar.

– Vissa är akademiker och då går det väldigt snabbt. Andra kanske aldrig kommer att ta sig igenom SFI. Då måste det finnas andra vägar, som arbetsmarknadsutbildningar, praktikplatser eller sociala företag.

Läraryrket har också gett honom andra verktyg inför det nya uppdraget.

– Att kunna tala, förklara vad man tycker och vara pedagogisk tror jag att man har nytta av. Men också att ha tränat sig på att lyssna på andra människor.

Höglandsperspektivet
Intervjumiljön på Kulturgatan i Bodafors är lugn och stillsam – långt från riksdagshuset och den politiska vardagen i Stockholm.

Vad ser man från Bodafors och Höglandet som politikerna i Stockholm riskerar att missa?

– Jag tycker att det ibland tenderar att bli för mycket fokus på storstäder och urbana frågor. Här finns kommuner som kämpar med vikande befolkningsmängd. Vad är det som är viktigt för dem?

Salander efterlyser långsiktiga strategier för att små och mellanstora kommuner ska kunna utvecklas. Han säger samtidigt att han inte själv sitter inne med alla svar.

– Men jag tror att det är bra att det finns riksdagsledamöter som kommer från mindre kommuner och från Höglandet. Man måste lyssna in vad som är viktigt här, även för företag som vill etablera sig.

Kollektivtrafiken är en av de frågor han särskilt vill ta med sig till Stockholm.

– Den frågan har vi drivit ganska mycket i valrörelsen också. Vi vill ha ett Sverigekort där man ska kunna åka billig kollektivtrafik i hela landet.

Tanken är att göra resandet enklare över länsgränserna. Även järnvägen ligger högt på hans politiska dagordning.

– Vi behöver rusta upp järnvägen så att det går snabbare att resa mellan olika kommuner. Jag tänker på dem som pendlar mellan exempelvis Nässjö och Jönköping, men också mellan andra orter.

"Jag tycker att vi behöver ha en kulturpolitik som ger bättre förutsättningar också för olika kulturinstitutioner i landet, så det inte bara ska drivas av privata medel", säger Rikard Salander. Foto: Mirjami Alanen

Förutsättningarna skiljer sig samtidigt åt mellan Höglandets kommuner, konstaterar han.

– Nässjö har ju ändå järnvägen, men jag tänker på kommuner som Vetlanda som inte har det riktigt lika förspänt.

Där hade svaret kunnat vara slut, men Salander har ytterligare en fråga som han vill lyfta.

– Får jag lägga till en sak? Många av de här kommunerna har ekonomiska utmaningar. Där tror jag på indexerade statsbidrag, så att kommunerna får tillräckliga förutsättningar och inte hela tiden måste skära i sina budgetar.

Det är särskilt viktigt för de stora välfärdsverksamheterna, menar han.

– Så länge skolan är kommunal blir det superviktigt. Det gäller även äldreomsorgen.

Hur ska Nässjöborna konkret märka att de nu har ett eget namn i riksdagen?

– Jag hoppas att jag kan vara väldigt närvarande i Nässjö även när jag inte är i riksdagen. Jag hoppas att jag ska träffa företag och människor och lyssna väldigt mycket. Sedan ska jag ta med mig det och göra konkreta saker av det – lägga förslag, skriva motioner och hela tiden lyfta det perspektivet.

Vill se en annan riktning för Sverige
När samtalet går från Höglandets behov till det nationella uppdraget pekar Rikard Salander ut flera områden där han vill se en förändring under mandatperioden.

Vilka konkreta resultat vill du kunna uppnå under de här fyra åren?

– Generellt tycker jag att Sverige har gått åt fel håll under den senaste mandatperioden. Jag vill se en mer human migrationspolitik, stoppa tonårsutvisningarna på riktigt och ge människor som har kommit till Sverige en chans att etablera sig på rimliga villkor.

Klimatet är ett annat område som han prioriterar.

– Vi behöver en mycket bättre klimatpolitik där vi sänker utsläppen, får fart på elektrifieringen och minskar användningen av fossila bränslen.

Han vill också se bättre ekonomiska förutsättningar för kulturen – inte minst för verksamheter som redan pressas av nedskärningar.

– Vi behöver en kulturpolitik som ger bättre förutsättningar för kulturinstitutioner runt om i landet. Det ska inte bara vara beroende av privata medel, och kulturskolor och folkhögskolor ska inte behöva skära ner.

Till det kommer satsningarna på infrastruktur. Att bygga nya stambanor tar lång tid, konstaterar han, men kollektivtrafiken går att börja stärka tidigare.

– Vi behöver satsa på kollektivtrafiken parallellt med elbilar, utbyggda cykelbanor och andra delar av omställningen.

Beredd på svåra avvägningar
Riksdagsuppdraget innebär också att Salander blir en del av en större partigrupp där besluten fattas gemensamt. Det kan uppstå situationer där det egna ställningstagandet krockar med partiets linje.

Vad gör du om Miljöpartiets linje inte överensstämmer med det du anser vara bäst för din hemort, Höglandet eller länet?

– Jag tror att det är väldigt viktigt att vara tydlig och ärlig mot de andra i riksdagsgruppen och säga vad man tycker och tänker. Om man sitter och håller på saker blir det svårt.

Samtidigt är han medveten om att han under mandatperioden kan behöva ställa sig bakom beslut som han själv inte är helt nöjd med.

– Det är en svår fråga. Jag har inte varit med om det på samma sätt i kommunpolitiken, men det blir nog lite av en prövning. Det kommer att vara en balansgång mellan att stå upp för sina värderingar och att ibland vara en lagspelare.

Finns det någon del av Miljöpartiets politik som du själv har svårt för?

– Jag känner mig väldigt bekväm med det nuvarande partiprogrammet. Jag tycker att det har blivit bättre och bättre.

En ny vardag
Den största förändringen väntar kanske inte i politiken, utan hemma.

Riksdagsuppdraget innebär många dagar i Stockholm och betydligt mer tid borta från familjen. Rikard Salander och hans familj har pratat mycket om vad det kan innebära, men innan den nya vardagen har börjat är det svårt att veta exakt hur den kommer att kännas.

– Det kommer att bli en stor förändring. Jag kommer att vara borta mycket mer från familjen och det kan säkert bli tufft. Det gäller att ha en strategi för att klara det.

Finns det något du är rädd att förlora eller missa?

– Det är kanske att jag inte kommer att finnas i barnens vardag på samma sätt längre. Vi har en väldigt bra relation, så det kan kännas lite jobbigt.

Vad får absolut inte förändras i ditt liv, trots uppdraget som väntar?

– Att hela tiden ha roligt med familjen, att prata och skratta och göra roliga saker. Det ska kännas kul och meningsfullt med allt man gör. Det får inte förändras.