En vecka för livet ska öppna för svåra samtal

I samband med den suicidpreventiva veckan vill Anna Svärd och Johan Ekblad på måndagskvällen visa hur fysisk, psykisk, social och existentiell hälsa hänger samman – och varför medmänsklighet kan rädda liv.

En människa kan ha perfekta medicinska värden men ändå inte må bra. En annan kan leva med sjukdom och sämre mätvärden men trots det känna glädje och mening. Den kontrasten använder Anna Svärd för att utmana den traditionella bilden av hälsa.

– Vi vill vidga hälsobegreppet till att också innefatta den inre hälsan. Det handlar om styrka, kraft och motståndskraft för att kunna möta det som är tufft i livet, säger hon.

Fyra delar bildar en helhet
Anna Svärd är legitimerad sjuksköterska och vårdlärare vid Vetlanda Lärcentrum. Hon har tidigare arbetat inom psykiatrin, bland annat med unga vuxna med psykossjukdomar, och har under flera år undervisat om psykisk hälsa och psykiska sjukdomar.

– Det här är ett område som jag verkligen brinner för. Vi vet att många människor mår dåligt. Kan man sprida hopp och kunskap och göra nytta för någon annan vill jag försöka göra det, säger hon.

Tillsammans med suicidpreventionssamordnaren Johan Ekblad delar hon upp hälsan i fyra områden: fysisk, psykisk, social och existentiell hälsa.

– Existentiell hälsa handlar om vårt förhållningssätt till livet. Det handlar om att kunna känna hopp, mening, trygghet och sammanhang och att ha en inre styrka när vi möter kriser eller sjukdom, säger Anna Svärd.

Johan Ekblad fokuserar främst på den fysiska och psykiska hälsan. Han framhåller att de olika områdena inte kan skiljas från varandra.

– Fungerar inte den psykiska delen kanske vi inte kommer ut och rör på oss eller deltar i sociala sammanhang. Allt hänger verkligen ihop, säger han.

Gemenskap kan stärka måendet
Sömn, regelbundna måltider, fysisk aktivitet och dagsljus är några av de faktorer som Anna Svärd och Johan Ekblad lyfter. Minst lika viktigt är det sociala sammanhanget.

Ofrivillig ensamhet kan påverka såväl den psykiska som den fysiska och existentiella hälsan. Fungerande relationer och en känsla av tillhörighet kan däremot ge stöd när livet blir svårt.

– Vi människor är gjorda för gemenskap. Det bästa vi kan vara är medmänniskor som ser och bryr oss om varandra, säger Anna Svärd.

Hon hoppas också att en ökad öppenhet ska minska stigmat kring psykisk ohälsa.

– Det är fortfarande lättare att säga att man har brutit benet än att berätta att man har haft en depression. Men vem som helst kan drabbas. Vi är alla människor och sitter i samma båt.

Se när någon förändras
Ett tecken på att någon inte bara mår tillfälligt dåligt kan vara att vardagen börjar påverkas. Personen kanske inte orkar gå upp, gå till arbetet eller träffa vänner. Någon som tidigare varit social kan börja dra sig undan och bli tystare.

– Vi brukar tala om en beteendeförändring, att personen inte längre är sig lik. Då behöver omgivningen reagera och våga fråga, säger Anna Svärd.

Den vanliga frågan ”Hur mår du?” får ofta det automatiska svaret att allt är bra. Därför kan frågan behöva ställas på ett tydligare sätt.

– Säg i stället: ”Jag märker att du inte är lika glad som tidigare. Hur mår du egentligen?”. Då kanske personen börjar berätta och det visar sig att det behövs mer stöd.

Våga ställa den svåra frågan
Den 10 september uppmärksammas den internationella suicidpreventiva dagen. Den instiftades 2003 av International Association for Suicide Prevention, IASP, i samarbete med Världshälsoorganisationen WHO. Syftet är att öka kunskapen om hur suicid kan förebyggas och bidra till större öppenhet kring ett ämne som länge har omgärdats av tystnad och stigma.

Den öppenheten är också central i Anna Svärds och Johan Ekblads budskap. De vill slå hål på föreställningen att det skulle vara farligt att fråga en annan människa om självmordstankar.

– Det har funnits en tanke om att man inte ska väcka den björn som sover. Men att prata om självmord skapar inte sådana tankar. Tvärtom kan samtalet rädda människor, säger Anna Svärd.

Johan Ekblad sammanfattar råden till en orolig medmänniska i tre steg: fråga tydligt, stanna kvar om svaret är ja och erbjud hjälp.

– Det viktigaste i ett svårt samtal är inte att säga de perfekta sakerna. Visa att du bryr dig, lyssna och stå kvar, säger Anna Svärd.

Det kan innebära att tillsammans ringa vårdcentralen eller erbjuda sig att följa med till en mottagning. Om personen har konkreta planer på att ta sitt liv ska man däremot ringa 112.

– Ju fler som har kunskapen och vågar agera, desto fler människor kan vi hjälpa, säger Anna Svärd.