Verkligt mordfall blir Vetlandadeckare – författaren: "Hur mycket är ett liv värt?"

En stökig efterfest i en lägenhet på Kantarellen slutar med att en man hittas död. Där börjar nästa fall för bondmoran och kriminalpolisen Ingeborg Rosén. Författaren Cecilia Andersson har precis satt punkt för nästa bok i serien med deckare som utspelar sig på Höglandet och kan nu avslöja att Vetlandadråpet kommer ut tidigare än planerat.

– Jag är glad, stolt, rörd och trött. Det är en urladdning, säger Cecilia Andersson.

När Vetlandaappen pratar med Cecilia Andersson har hon samma dag blivit färdig med manuset till den andra delen i deckarserien Höglandet – lättnaden och stoltheten hörs i rösten. I den första boken i serien, Eksjömorden, introducerades kriminalpolis Ingeborg Rosén, som tillsammans med sin man Sven driver gården Granshester utanför Eksjö.

Faktum är att den fiktiva Rosén bor på andra sidan sjön från Cecilia Anderssons riktiga hem – och bär författarens eget andranamn, Ingeborg.

Med barnen utflugna återvänder Ingeborg till sin tidigare karriär inom polisen. I Eksjömorden kastas hon rakt in i en mordutredning när ägaren till en granngård hittas ihjälslagen.

Nästa gång går färden söderut.

I Vetlandadråpet får Ingeborg Rosén och hennes kollegor rycka ut till Kantarellen i Vetlanda under en natt i april. En granne har larmat om stök från en lägenhet.

När polisen kommer dit möts de av en våldsam brottsplats.

– De hittar en död man där och det ser fruktansvärt ut. Det finns spår efter allt möjligt, men ingen är kvar i lägenheten. Det har varit fest, folk har kommit och gått och det är svårt att identifiera vilka som varit där, berättar Cecilia Andersson.

Utredningen kretsar kring en efterfest som har spårat ur. Vilka befann sig i lägenheten? Vem gick när? Och vem var egentligen kvar sist?

– Det blir åt pusseldeckarhållet. Det är ett slutet sällskap och ett rent spaningsmord, med mycket förhör och teknisk bevisning.

Inspirationen: Verkliga mordfall
Cecilia jobbar parallellt med två deckarserier under namnet Cilla Ingeborg; dels Höglandet men även Smålandsgruppen, som utspelar sig i området runt Västervik. Båda ges ut av förlaget Gyldendal Astra. 

Höglandet är tänkt att bli en serie om sex böcker. Planen är att låta olika orter på det småländska höglandet stå i centrum, samtidigt som mordfallen hämtar inspiration från verkliga rättsfall.

Men författaren har en viktig princip: brotten placeras inte på den ort där de faktiskt inträffade.

– Själva dådet har hänt någonstans i Småland, men inte på den ort där boken utspelar sig. Det är av hänsyn till anhöriga.

I Eksjömorden ligger delar av ett verkligt rättsfall till grund för handlingen. Även mordet i Vetlandadråpet bygger på ett verkligt fall.

– Själva mordet är exakt så som det var, men jag har broderat ut mer kring relationerna. Det är inte samma mördare.

Hur brottet begås och var på kroppen våldet riktas kan alltså ligga nära det verkliga fallet, medan personerna, motivet och berättelsen runt omkring är fiktiva.

Det var framför allt brutaliteten i rättsfallet som fick henne att fastna.

– Jag tänkte: Vad är det som gör att en människa kan bete sig så här? Det var inte bara en grej utan flera. Jag tror att det var beteendet jag fastnade för.

I boken använder hon det brutala dådet för att närma sig en större fråga.

– Jag ville utforska hur mycket ett liv är värt beroende på var på den sociala skalan man befinner sig. Hur har man hamnat där? Vad är det som formar oss på vägen?

Börjar med en googling
Arbetet med en ny bok börjar ofta betydligt enklare än vad den färdiga mordutredningen ger sken av; Cecilia Andersson googlar.

När hon hittar ett rättsfall som väcker hennes intresse går hon vidare till artiklar och juridiskt material. Därefter begär hon ut offentliga handlingar från domstolen.

– Oftast är det bara en känsla: Det här skulle jag vilja veta mer om.

Sedan plockar hon ut de delar som kan bli byggstenar i en helt ny historia.

Tankarna hamnar i det hon kallar sitt "bombdokument".

– Jag kallar det så för jag bombar ner tankar och funderingar. När jag har tillräckligt börjar jag skriva.

Författaren Cecilia Andersson är fascinerad av människans natur. "Jag ville utforska hur mycket ett liv är värt beroende på var på den sociala skalan man befinner sig", säger hon. Foto: Gyldendal Astra

Till sin hjälp har hon bland annat en poliskontakt och en advokatkontakt. Hon använder också testläsare och tar gärna kontaktuppgifter till människor hon möter som sitter på kunskap hon kan behöva senare.

Att kontakta anhöriga till människor som berörts av de verkliga rättsfallen är däremot en gräns hon hittills inte passerat.

– Tanken har slagit mig, kanske för att få veta mer eller kunna balansera. Men jag skulle inte våga än.

Vetlandaborna ska känna igen sig
Även om mordfallet är flyttat till Vetlanda vill Cecilia Andersson att miljöerna ska kännas verkliga.

Läsarna kommer bland annat att få följa vägen mellan Eksjö och Vetlanda. Kantarellen har en central roll och Vetlanda centrum skymtar förbi. Även Withalaskolan finns med. Men, säger Cecilia, det är viktigt att förstå att hon har tagit sig vissa friheter.

– Jag ljuger hela tiden, man får inte ta det så allvarligt, säger hon och skrattar.

Samma sak gäller polishuset i Eksjö. Miljöerna ska kännas trovärdiga, men berättelsen måste få styra. 

– Polishuset är ett skyddsobjekt, så jag har inte fått komma in där. Så det har jag ljugit mycket om, säger hon.

Däremot är hon noggrann med en annan detalj: namnen.

När hon skapar en person försöker hon kontrollera att hon inte av misstag ger en fiktiv karaktär samma namn som någon som faktiskt bor på orten.

Just igenkänningen tror hon är en viktig förklaring till att Eksjömorden och idén om en deckarserie på Höglandet har fått ett varmt mottagande.

– Man uppskattar att man känner igen sig och blir lite expert: "Där bor jag". Jag är jättenoga med att det ska ligga nära sanningen när det gäller miljöerna.

Det handlar också om lokal stolthet, tror hon.

– Man är stolt över var man bor. Man kan läsa och säga "här finns en bok om min ort", diskutera den och känna igen sig. Det blir en kul grej.

Skulle egentligen bli journalist
Att Cecilia Andersson skulle försörja sig på att hitta på småländska mord var långt ifrån självklart; som tonåring hade hon en annan plan.

– Jag har aldrig drömt om att bli författare. När jag var tonåring skulle jag bli journalist.

När hon inte kom in på den utbildning hon sökte blev det ekonomi i stället. Därefter arbetade hon i närmare 20 år på en av landets största revisionsbyråer, med utgångspunkt från kontoret i Nässjö.

Arbetet tog henne runt stora delar av Höglandet. Byrån hade kontor i bland annat Eksjö, Sävsjö, Nässjö och Vetlanda, och hon arbetade med redovisning, marknadsföring, kundkontakter och effektivisering av system.

För tio år sedan bestämde hon sig för att lämna revisionsvärlden och satsa på konsultarbete inom bland annat marknadsföring.

Då gick hon en skrivkurs – av ganska praktiska skäl.

– Jag hade fått höra att folk tyckte om att läsa mina texter. Jag tänkte att om jag gick en skrivkurs kunde jag säga till företag jag ville jobba med att "jag har gått en kurs", för att verka mer trovärdig, säger Cecilia.

Men kursens skönlitterära delar gick bättre än väntat och hon uppmanades att fortsätta skriva. Fem år senare var den första boken klar och utgiven.

– Jag är konsultfostrad och ska inte göra något som inte ger något. Jag var nyfiken och hade lusten, men det var inte förrän jag gav mig själv tiden att sätta mig ner och skriva som jag kände: Gud vad roligt och häftigt.

Fyra böcker om Västervik
Debuten I vikens mörker kom ut i december 2021 och blev början på hennes Västerviksserie.

Därefter följde en bok om året. Serien växte till fyra delar och fick dessutom en spinoff när en av karaktärerna blev väldigt populär hos läsarna.

Spänning var ett naturligt val.

– Jag är en storläsare och läser jättemycket själv. Jag gillar den här genren, hur vi beter oss när vi blir rädda, hur andra beter sig och relationerna mellan människor.

I hennes tidigare böcker har även ekobrott fått utrymme, en koppling till hennes bakgrund inom ekonomi.

De första böckerna drev hon genom eget förlag. När hon senare blev antagen av ett traditionellt förlag fanns önskemålet om en polisserie, och då föddes idéen om Höglandet.

Läsarna ville ha mer av Ingeborg Rosén som löser mord på Höglandet, och därför ges Vetlandadråpet ut tidigare än planerat. Foto: Gyldendal Astra

Skriver som en konsult
Trots karriärbytet har Cecilia tagit med sig mycket från konsultlivet – inte minst kalendern.

– Jag bokar skrivtid i almanackan. Står det där att jag ska skriva så sätter jag mig och skriver.

Någon större skrivkramp har hon hittills inte drabbats av. När texten inte flyter finns det oftast en konkret förklaring.

– Är det trögt beror det på att jag inte har gjort min research, säger Cecilia.

Hon beskriver också en respekt inför att skriva om polisarbete och andra yrken hon själv inte har erfarenhet av. Men allt eftersom har hon hittat balansen mellan faktakontroll och fiktion.

– Jag behöver inte kunna göra polisens jobb. Jag är författare. Men handlar det om tekniska saker får jag plugga på.

Utöver att skriva består jobbet av mycket marknadsföring, försäljning och bokmässor.

– Det passar mig jättebra. Jag får varva skrivandet med att träffa folk.

Författandet är för det mesta ensamarbete, men Cecilia Andersson beskriver sig som "übersocial" och säger sig trivas med kontrasten.

– Jag tycker inte ens om självscanning. Jag vill stå i kassan och prata med någon, säger hon glatt.

Vetlandaboken tidigareläggs
Vetlandadråpet var från början planerad att ges ut i juni 2027, men läsarna av Eksjömorden ville inte vänta så länge.

– Jag har fått så mycket skäll för att de måste vänta: "Vi måste få läsa mer nu", säger Andersson med skratt i rösten.

Hon tror att ljudbokstjänsterna har bidragit till att höja tempot i bokvärlden. Läsarna är vana vid att snabbt kunna gå vidare till nästa berättelse.

Därför fattades beslutet att försöka tidigarelägga Vetlandaboken. Förutsättningen var att manuset kunde bli klart i tid. När Vetlandaappen intervjuar henne har hon precis klarat den tidsgränsen.

– Du kan vara först att få veta. Den kommer redan i mars.

Nu väntar förlagets genomgång av manuset. Först kommer de stora förändringarna: scener kan behöva läggas till, karaktärer byggas ut och delar flyttas.

– Jag är snål och snabb när jag skriver, så oftast behöver jag bygga ut.

Därefter tar en redaktör vid och går djupare i språk, detaljer, upprepningar och kontinuitet, och till sist kommer korrekturläsningen.

Sedan väntar ljudboken, som läses in av Anna-Maria Käll.

Nässjö står på tur
När Vetlanda är färdigt riktar författaren blicken mot nästa kommun; Nässjö.

Den boken var från början planerad till 2028, men även den kan komma att flyttas fram.

– Det finns en risk att det blir redan 2027.

Exakt vilket verkligt rättsfall som ska ligga till grund för berättelsen är ännu inte bestämt. Cecilia Andersson har ett fall på lut och vet ungefär vilken riktning hon vill ta berättelsen.

Arbetsnamnet är än så länge Nässjöfallet.

Därefter är planen att serien ska fortsätta till Tranås, Aneby och slutligen Sävsjö. Om allt följer den nuvarande planen hoppas hon att Aneby får sin bok 2028 och Sävsjö 2029.

Men sex böcker behöver inte nödvändigtvis betyda slutet. Efter 30 år som Eksjöbo har Cecilia Andersson sett gott om småländska miljöer att hämta inspiration ifrån.

– Skulle det hålla, varför inte Ekenässjön eller Hylletofta eller Bäckseda? Det finns massor av fina små orter.