Hudterapeuten Malin Wigh Liljegren har nu mottagit sitt mästarbrev – den högsta utmärkelse man kan få inom hantverksyrket. Efter flera års utbildning, praktik, yrkeserfarenhet och en omfattande fallstudie fick hon ta emot brevet i högtidliga Blå Hallen i Stockholm.
För att bli mästare inom ett hantverksyrke krävs både gedigen utbildning och lång arbetslivserfarenhet. Först tar man gesällbrevet, ett yrkestekniskt prov som visar att man behärskar sitt hantverk. Därefter kan man fortsätta mot mästarbrevet.
– Mästarbrevet är en fortsättning där man samlar på sig erfarenhet. Utbildningen hålls genom Leksands folkhögskola och omfattar bland annat frågor i ekonomi, marknadsföring och företagande, berättar Malin Wigh Liljegren, ägare på Salong Skin.
För hudterapeuter krävs dessutom ytterligare ett moment.
– Sveriges Hudterapeuters Riksförbund vill att man gör en fallstudie som ska redovisas i en uppsats. När allt är godkänt får man sitt mästarbrev, säger hon.
Malin valde att fördjupa sig i kemisk peeling på en kund med akne.
– Det var spännande att följa utvecklingen. Allt skulle dokumenteras med före- och efterbilder.
Utöver gesällbrevet och studierna krävs minst sex års arbete eller 10 000 arbetade timmar i yrket för att bli godkänd.
Ger kunden trygghet
För Malin betyder mästarbrevet mycket – både personligt och professionellt.
– Det är ett bevis på kompetens, yrkeserfarenhet och yrkesstolthet. Det visar att man har kunskap även i företagande och ekonomi. Och för kunden innebär det trygghet, eftersom det är ett kvitto på både skicklighet och pålitlighet, säger hon.
Att ta mästarbrevet ser hon också som en rolig milstolpe.
– Det är det högsta man kan få inom yrket. Sedan kan man alltid utvecklas vidare genom kurser.
Högtidlig ceremoni
Utdelningen av mästarbrevet hölls i anrika Blå Hallen i Stockholms stadshus – en plats Malin besökte för första gången.
– Vi samlades i Gyllene salen och fick sedan gå i ett långt led ner för trappan. Vi var 227 personer totalt och fyra av oss fick mästarbrevet i mitt yrke. Det var väldigt högtidligt, säger hon.
Ceremonin arrangerades av Sveriges Hantverksförening. På plats fanns även Prins Carl Philip, som delade ut medaljer i ett annat syfte.
– Jag var jättenervös men också så glad. Det kändes stort.
Med sig hade hon sina föräldrar, mamma Birthe och pappa Lasse. .
– Mamma fotograferade överallt och började nästan gråta när vi gick ner för trappan. Det var likadant för pappa. De var så stolta, och det betydde jättemycket att de kunde vara med.
