Tillbaka till nyheter
Vetlandaborna hedrade offren: "Jag är tagen" - bild 1

Foto: Frida Hillström

Vetlandaborna hedrade offren: "Jag är tagen" - bild 2

Foto: Frida Hillström

Vetlandaborna hedrade offren: "Jag är tagen" - bild 3

Foto: Frida Hillström

3 bilder

Vetlandaborna hedrade offren: "Jag är tagen"

Av · · Uppdaterad

VETLANDA Ett hundratal anslöt sig i Missionskyrkan för att sörja och hedra våldsdådet i Örebro.

Vid lunch samlades en stor skara med personer för att hedra personerna som föll offer i skolattacken i Örebro förra veckan.

Under tisdagen den 11 februari klockan 12 bjöd statsminister Ulf Kristersson in till en nationell tyst minut med anledning av våldsdådet i Örebro för en vecka sedan. Då bjöd Missionskyrkan i Vetlanda in till en stämningsfull uppslutning.

Samlingen inleddes med stämningsfull orgelmusik och besökare fyllde bänkraderna och de fick även tillfälle att tända ett ljus för dem som dödades i skolskjutningen. Samtidigt som salen fylldes med personer i stor sorg kunde man känna att stämningen var påtaglig.

– Jag är ganska tagen måste jag säga. Man är trött men känslan är ju att det var ett behov och det var många Vetlandabor i alla åldrar och från många sammanhang och det kändes fint, säger pastor Daniel Berner.

Några minuter innan tolvslaget inledde kommunfullmäktiges ordförande Carina Bardh (VF) sitt tal till besökarna i Missionskyrkan.

– När jag fick frågan av Daniel i förrgår så kände jag att jag tackade ja till det såklart. För kan jag bidra med någonting med min närvaro och jag kan säga några ord som jag försökte skriva ihop som kan ge lite tröst och hopp. Vi får inte ge oss som människor. Självklart ska man sörja och man ska bli ledsen och berörd och det gjorde jag också här nu. Men sen måste man kliva upp och ta nya tag, säger Carina.

Valet av lokal för att hedra anser både Carina Bardh och Daniel Berner att det föll sig naturligt.

– Jag ställde frågan till kommundirektören i söndags om något var planerat och då hade kyrkan kanske backat men de hann inte göra massa saker men kraftsamla på något sätt och här var möjligheten. Här var lokaler, frivilligarbetare, organister så det var färdigpaketerat för att göra det här, säger Daniel.

– Jag känner att det spelar ingen roll vart vi är någonstans, det viktiga för mig är att vi får känslan av att vi är tillsammans i det här. Det finns utrymme här och här finns det atmosfär och det finns en orgel här och man har möjligheterna här, säger Carina.