Tillbaka till nyheter
OS-hjälten är åter hemma i Sverige: "Siktar på guldet 2028" - bild 1
OS-hjälten är åter hemma i Sverige: "Siktar på guldet 2028" - bild 2

Foto: Frida Ohlin

OS-hjälten är åter hemma i Sverige: "Siktar på guldet 2028" - bild 3

Foto: Frida Ohlin

OS-hjälten är åter hemma i Sverige: "Siktar på guldet 2028" - bild 4

Foto: Privat

4 bilder

OS-hjälten är åter hemma i Sverige: "Siktar på guldet 2028"

Av · · Uppdaterad

SPORT Victor Lindgren gick från doldis till att ge Sveriges luftgevärsskytte ett ansikte när han tog silver i Paris.

För två veckor rådde det total skyttefeber i Sverige när Victor Lindgren sköt hem ett OS-silver till Sverige i luftgevär 10 meter.

Nu är han återigen hemma i Sävsjö och han har precis hunnit landa i vardagen igen.

– Jag stod där och försökte bara förstå vad det var jag precis hade gjort, säger Victor.

Det var den 29 juli som bilder och videor rullade ut i all media på en överlycklig 21-åring med lyckotårar rullandes ner för kinderna.

Victor Lindgren blev namnet på allas läppar när han på sitt första OS lyckades plocka hem en silvermedalj för Sverige i luftgevär 10 meter.

Han är nu tillbaka i Sävsjö och firades nyligen av sina kollegor på Orwak med fika, presenter och den speciella Victor-bakelsen.

Sen han landade i Sverige har det varit fullt upp, och han tycker nu att det är skönt att komma tillbaka till vardagen och lite vanliga rutiner - även om han ännu inte riktigt hunnit landa i vad han faktiskt har åstadkommit.

– Allt känns bra men overkligt kan man väl säga. Jag började jobba nu igen i måndags och fick en jättefin mottagning, massor gratulationer och kollegorna var jätteglada! Så det var en härlig känsla, berättar Victor.

Tillbakablick

Han fortsätter med att ta oss tillbaka till Paris och tävlingen.

Självförtroendet låg på topp innan han klev på flygplanet eftersom han kände att han var i toppform.

Att det dessutom var hans debut i OS gjorde att pressen inte kändes så hög - och skapade ett lugn i honom.

– Jag kände att det var mitt första OS och jag mest var där för att lära mig. Flera andra var ju inne på sitt fjärde och femte. Så jag kände att jag åkte dit för att få den erfarenheten jag inte fått än.

Inför tävling ser Victor alltid till att få en god natts sömn och äta en stadig frukost. Och i Paris blev det mycket av det goda.

– Det är alltid frallor till frukosten med ost eller skinka. Finns det brieost tar jag det. Lite kaffe, lite apelsinjuice och finns det fruktsallad tar jag det, säger han med ett skratt.

Den stadiga frukosten gav energi och Victor lyckades i grundmatchen ta sig till final med sin sjätteplats, där de åtta bästa går till final.

– Det var en skön känsla direkt efter! Och eftersom jag visste att mamma, pappa, moster och hennes man satt bakom på läktaren så var det ju en ännu härligare känsla att de fick se det live.

Nervositeten steg

När det sedan var dags för final kom det riktiga pirret och pulsen.

– Alla gjorde ju riktigt bra matcher i grundomgången och det var ju riktigt stora namn jag stod emot. Bland annat var det ju Sheng Lihao från Kina, som sen vann. Han är ju den största favoriten som finns i skyttevärlden för tillfället.

– Men han sköt inte riktigt på den nivån han brukar i grundomgången, vilket jag blev förvånad över. Han erkände dock sen att han var jättenervös och det är ju skönt att veta att han också är människa och inte den robot som de säger!

Bild i artikeln

Känslorna svallar med medaljen i handen. Foto: Privat

Var du nervös själv?

– Jag var skitnervös! På tv såg det ut som jag höll ett lugn men i kroppen var det kaos. Alltså det var så mycket puls. Ibland brukar jag kunna stöta bort det och komma ner i andning, men här gick det inte!

På något sätt lyckades han ändå lura sin stressade kropp, för det gick så pass bra att han efter en stund insåg att han sköt om medalj - när fjärdeplatsskytten föll ur tävlingen.

Och strax därpå fick han ett väldigt gott tecken av förbundskaptenen.

– Han gjorde tecken med fyra fingrar. Och det tecknet innebär att det är fyra skott kvar vilket innebär att jag fajtas om antingen guldet eller silvret. Där och då, mitt i allt, fattade jag inte vad han menade. Jag trodde han menade att jag skulle justera något. Men det var nog bara tur att jag då inte förstod vad det innebar!

Medaljlyckan

Sen stod det klart: OS-silvret var ett faktum. Känslorna tog över och det blev kramkalas med vänner, nära och kära.

Hans föräldrar var nog stoltast av alla som följt och stöttat Victor inom skyttet hela hans liv. Och trots att föräldrarna inte fick tag i biljetter till finalen, som tog slut i ett nafs, köpte de biljett till lerduveskyttet för att kunna komma in på arenan och se sonen skjuta i finalen på storbildsskärm.

Efter firandet i Paris bar det av hemåt - till skyttefebern som rådde i Sverige.

Flyget bokades om och Victor fick landa på Arlanda istället för Landvetter, och tilldelades ett hektiskt schema för att kunna beta av alla intervjuer med media.

– Först blev det att åka till SVT och OS-magasinet och sen Nyhetsmorgon dagen efter. Det var lite nervöst. Jag har ju aldrig varit med i live-tv tidigare. Men det gick väldigt bra, berättar Victor.

Hur känns det att se dig själv överallt i tidningar, tv och sociala medier?

– Jag är ju inte så van vid det så det känns faktiskt jättekonstigt. Men man vänjer väl sig, förhoppningsvis.

Trots att Victor Lindgren även har ett VM-guldmedalj vid sidan om sin OS-medalj hemma är det först nu han uppmärksammats stort i Sverige.

Bild i artikeln

Fullt fokus på tävlingen. Foto: Privat

Sporten får sällan stort utrymme i media, vilket Victor tror kan vara en av anledningarna till att vissa personer har uppfattningen om att skytte inte är lika svårt att bemästra som andra sporter.

Enligt en ny undersökning tror drygt en fjärdedel av alla britter att de skulle kunna kvalificera sig till OS 2028 om de började träna i dag.

De flesta uppger att de skulle klara sig bäst i luftgevär - följt av bågskytte, badminton och bordtennis.

Vad är dina tankar om detta?

– Nej, det hade man aldrig klarat. Jag har sysslat med detta sedan jag var sex år och först nu är jag här. Jag tror det handlar om att det ser så enkelt ut på tv. Det lättaste är att de får prova själva. När någon har sagt det har jag låtit dem testa och då säger de direkt: "Det här var inte lätt alltså", svarar Victor.

– Skyttet är ju en jättestor sport. I Norge till exempel har de 4000 deltagare på en av sina tävlingar. Men det är just i Sverige det inte blivit lika stort och syns inte lika mycket. Först nu har jag ju fått responsen av många som säger att det var så intressant och spännande att följa. Så jag tror man bara fått en viss bild av att det ser enkelt ut.

VM och världscupfinal

Nu stundar en tids återhämtning innan skyttet kommer igång igen.

Junior-VM i Peru äger rum i slutet av september, och sedan är det dags för världscupfinal i New Delhi, Indien, för de tolv bäst rankade i världen - där Victor kvalar in med sin femteplats.

Men firandet är inte över. Den 30 augusti kommer Victor och Marcus Madsen hyllas på torget i Sävsjö för sina insatser i OS.

Trots att Marcus kämpade hårt gick tävlingen inte lika bra för honom den här gången.

Så när han inte tog sig vidare till final såg han istället till att in i det sista heja fram sin kompis Victor.

– Jag såg hur Marcus bara ställde sig upp på läktaren och jublade och skrek när finalen var klar. Det var en jäkla känsla! Sen kom han ner och vi båda började gråta och jag fick en härlig kram av honom. Dessa minuter med alla som gratulerade mig efteråt kommer jag ha med mig hela livet.

Blott 21 år har Victor lyckats plocka hem både ett VM-guld och ett OS-silver.

Vad som är nästa mål för den unga skytten är dock givet.

– Jag siktar på guldet 2028!